Dödshoten tystar henne inte – ”Hederskulturen är ett monster”

Det var i slutet av juli som kristdemokraten Soheila Fors och hennes familj i Karlskoga vaknade av att det brann ute på altanen. Attentatet, som senare anmäldes som försök till mordbrand, inträffade bara några dagar efter att hon hade tagit emot hotfulla samtal från ett okänt telefonnummer.

– En person hade ringt mig några dagar tidigare och sagt att ”Iran ska ta itu med dig. Du ska se!”. Samtalet kom från Iran och personen talade persiska. Sen fick jag ett samtal på dålig svenska också, och även ett sms, berättar Soheila Fors om händelsen.

– Jag trodde inte att samtalet var så allvarligt menat först. Men några dagar senare vaknar jag av en smäll och när jag tittar ut genom fönstret ser jag lågorna. Då väcker jag min man och vi ringer polisen.

Lyckligtvis hade det regnat den dagen och branden, som misstänks ha kommit från en brandbomb, orsakade ingen större materiell skada. En månad senare lägger polisen ner förundersökningen. Men för Soheila Fors är det inte över. Det är det aldrig. Hon berättar att det inte är första gången som hon och hennes familj utsätts för attacker – och det lär nog inte heller bli den sista.

– Jag vet aldrig vad som händer på morgonen när jag vaknar. Jag kan inte gå ut och cykla eller ta en promenad. Det sätter press på mig och min familj. Jag måste hela tiden vara försiktig, säger hon.

Pressar släktingar

Dödshot eller hot om misshandel är något som Soheila Fors är van vid. Det är något hon har fått utstå från allt ifrån islamister och kvinnohatare till nazister. Det här är dock första gången, berättar hon, som någon i samband med hoten refererar till regimen i Iran.

Huruvida samtalen till Soheila Fors faktiskt har en koppling till Irans regering eller inte är ännu i dag inte klarlagt. Vad som dock är ett känt faktum är att Iran sedan länge spionerar på oppositionella exil-iranier i Sverige.

Nyligen anklagade människorättsorganisationen The Miaan Group den iranska staten för att ha skapat en körkortsapp som utgav sig för att vara Trafikverket. Appen kunde bland annat spela in konversationer, stjäla lösenord och hämta platsinformation från den som hade laddat ner den. Och i fjol åtalades en man för att ha spionerat på iranska flyktingar i Sverige.

– Samma dag som branden ringde mamma mig från Iran och sa att de hade tagit in min bror på förhör. De försöker pressa på släktingar där nere för att jag ska vara tyst här i Sverige, berättar Soheila Fors, och påpekar att broderns tillfångatagande är ännu ett skäl till att misstänka att hoten från i somras kom från Irans regim.

”Hederskulturen ett monster”

Soheila Fors ursprung och livshistoria är ovanligt skakande. Hon föddes och växte upp i den kurdiska delen av Iran. Farfadern hade kämpat mot shahens pappa, vilket ledde till att shahen blev fiende till hennes släkt och de drevs i exil. Soheila Fors pappa fick även sitta i fängelse i perioder. Och i samband med Irans islamiska revolution år 1979 drabbades hennes kurdiska släkt av ytterligare förföljelser.

Soheila Fors berättar att hon redan som liten ”såg orättvisor” i sin omgivning – bland annat att många hade mycket att leva på och andra inget. Men framförallt såg hon att pojkar och flickor behandlades olika.

– Jag var nyfiken på livet. Jag ville veta varför flickor inte hade samma människovärde. Varför jag inte fick simma eller cykla. När jag var nio år kom min pappa ut från fängelset. Han köpte Pippi-böckerna åt mig. Pippi blev en symbol för mig, en symbol för frihet. Jag drömde om att någon dag komma till Västvärlden, berättar hon.

Som tonåring anslöt sig Soheila Fors till vänstergerillan Shirik Fedayee – ”gerillan som offrar sig” – för att göra motstånd mot Ayatollah Khomeinis regim. Där träffar hon en man som hon senare gifter sig med, emot familjens vilja.

År 1993 emigrerar Soheila Fors och hennes man och två barn till Sverige. Här tilltar förtrycket och misshandeln inom äktenskapet. Men Soheila Fors berättar att hon inte bara upplevde kvinnoförtryck hemma hos sig, utan även ute i det svenska samhället. Samma hedersförtryck som hon hade sett i Iran fanns även här.

– Hederskulturen är ett monster som begränsar människor. När jag kom till Sverige trodde jag att det skulle vara ett fritt land. Men kvinnoförtrycket och det religiösa förtrycket hade också fått uppehållstillstånd här, säger hon.

Grundar tehus

Soheila Fors upplevelser av kvinnoförtryck, i det gamla och i det nya hemlandet, egna och andras, med sin släkt och med sin man, leder till att hon till slut engagerar sig fullt ut i frågan om hederskultur.

År 2005 flyttar Soheila Fors till den irakiska delen av Kurdistan där hon stannar i över två år. Där grundar hon föreningen Khatoon – en förening där kvinnor kan samlas tillsammans, utan sina män. Då hade Soheila Fors hunnit bli kristen, skilja sig och gifta om sig med en svensk man. År 2010 grundar hon det första ”tehuset” i Sverige, i Karlskoga. Precis som kurdiska Khatoon är det meningen att den svenska motsvarigheten också ska vara en samlingsplats för kvinnor.

– En dag när jag studerade på Komvux berättade en kvinna att hon hade blivit misshandlad hemma för att hon hade druckit kaffe ensam ute. Då föddes tanken på att starta ett tehus bara för kvinnor. När jag var liten i Iran fanns det tehus, men bara för män, berättar Soheila Fors och fortsätter:

– Vi har åtta tehus runtom i Sverige i dag. De är öppna för alla kvinnor. Vi får besök av kvinnor från runt 15 nationaliteter och fyra religioner. Målet är att bryta isoleringen och integrera invandrade kvinnor i det svenska samhället, lära dem svenska och till sist hitta jobb åt dem.

Är inte offer

Soheila Fors berättar att kunskap i svenska är ovärderligt för att invandrarkvinnor ska kunna öka sin självständighet. Hur ska de lära sig sina rättigheter utan att tala språket? frågar hon retoriskt. Soheila Fors säger att det måste ställas högre krav på att utlandsfödda ska integreras i Sverige.

– Ofta tror svenskar att det bor en svensk i varje invandrare. Men när vi kommer hit tar vi inte bara med oss väskor, vi har också ett mentalt bagage med oss. Världsbilden, samhället, religionen – allt är annorlunda.

– Det finns kvinnor som inte får gå till SFI för att deras män inte tillåter det. Jag kommer ihåg när jag gick på SFI. Jag såg män där som hade koll på kvinnorna och det gjorde mig så arg. Genom våra tehus har jag hjälpt många in i utbildning och arbete. Vi har Nordens största skyddade boende med 43 rum och föreningar.

Engagemanget mot hedersförtryck har lett till att Soheila Fors har fått ta emot många hot under åren. Ofta anonyma. Men hon har bestämt sig för att hoten inte ska tysta henne.

– Jag tycker att det är värt priset. Målet för kvinnoförtryckarna är egentligen inte jag, utan kvinnorna som behöver min röst. Jag försöker att få dessa kvinnor att hitta sin potential och det skrämmer förtryckarna, säger hon och tillägger:

– Men jag gillar inte heller när man ser oss invandrarkvinnor som offer. Det är de låga förväntningarnas rasism. Jag brukade också vara en av de tysta kvinnorna, en av de kontrollerade.

Soheila Fors:

• Sitter i partistyrelsen för Kristdemokraterna som första ersättare. År 2019 kandiderade hon till Europaparlamentet och hamnade på tredje plats tack vare personröster. KD fick dock bara två platser i parlamentet.
• Grundade föreningen Khatoon år 2006 i Kurdistan i Irak. I Sverige har organisationen åtta tehus och ett skyddat boende.
• Håller i runt 200 föreläsningar om året om hederskultur. Hon föreläser för polisen, sjukvården, kvinnojourer, kyrkor, skolor och universitet.
• Har skrivit tre böcker om hederskultur och håller på med den fjärde.
• Har man och fyra barn och bor i Karlskoga, Värmland.
• https://www.fplus.se/dodshoten-tystar-henne-inte-hederskulturen-ar-ett-monster/a/qALOL0?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_campaign=fplus_politik&utm_term=fplus_politik