Tornväktaren i Ystad får behålla jobbet efter AD-dom

Källa: nyhetsbrev Dagens Juridik 2020.08.19

En så kallad lurblåsare, som enligt en gammal tradition står i ett kyrktorn i Ystad och varnar för bränder, har rätt att behålla jobbet efter en dom i Arbetsdomstolen.
Han hade en tillsvidareanställning eftersom kommunen inte lyckats klargöra för honom att anställningen var tidsbegränsad till varje aktuellt arbetspass.

Den medialt uppmärksammade Ludvig Olsson anställdes i augusti 2016 hos kommunen som tornväktare för att utföra traditionsenlig lurblåsning från tornet i S:ta Maria kyrka i Ystad. Den 18 december 2019 beslutade kommunen, med hänvisning till arbetsmiljöskäl i form av kyla och branta trappor bland annat, att lurblåsning tills vidare inte skulle ske. Kommunen meddelade därför Ludvig Olsson att han fortsättningsvis inte skulle få arbeta som tornväktare. Han fick betalt för redan schemalagda arbetspass.

Tvist om snatällningsform

Tvisten gäller huvudsakligen om Ludvig Olsson varit tillsvidareanställd eller haft upprepade tidsbegränsade anställningar samt om kommunens besked om att han inte längre skulle få arbeta som tornväktare innebar att han avskedades eller sades upp utan att det fanns saklig grund för uppsägning.

Kommunen sysselsätter sedan en lång tid tillbaka ett antal tornväktare som en del av det lokala brandskyddet. Tornväktarnas uppgift är att varje kväll från klockan 21.00 till klockan 00.30 på vardagar och till klockan 01.00 på helger, vaka över staden och spana efter rökpelare från tornet i S:ta Maria kyrka i Ystad. Om allt är lugnt, signalerar tornväktarna genom att blåsa i sin lur – lurblåsa – i alla fyra väderstreck, med början i norr. Skulle det vara fara i färde i staden meddelar tornväktaren räddningstjänsten. Tornväktarnas arbete har i princip varit oförändrat sedan i vart fall 1700-talet

”Övergått i tillsvidareanställning”

Kulturförvaltningen i Ystads Driftsektion, Syndikalisterna, begärde att AD skulle ogiltigförklara avskedandet/uppsägningen av Ludvig Olsson, förplikta kommunen att betala ett allmänt skadestånd till honom med 150 000 kronor och betala i första hand 10 250 kronor per månad till och med dagen för huvudförhandling samt att till sektionen förplikta kommunen att betala 20 000 kronor i allmänt skadestånd.

Sektionens ståndpunkt är att Ludvig Olsson har varit tillsvidareanställd som tornväktare hos kommunen. I vart fall har hans anställning övergått till en tillsvidareanställning, eftersom har varit anställd i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod.

Kommunen menar att Ludvig Olsson inte varit tillsvidareanställd. Han har haft upprepade tids-begränsade anställningar, där varje arbetspass utgjort en anställning, så kallat intermittent anställd. I december 2019 hade kommunen och Ludvig Olsson kommit överens om vilka dagar Ludvig Olsson skulle arbeta – det vill säga vara anställd – till och med den 5 januari 2020. Kommunen har den 18 december 2019 gjort klart för Ludvig Olsson att han inte behövde arbeta de arbetspass man kommit överens om, men att han skulle få betalt för dessa, samt att han inte skulle erbjudas arbete efter den 5 januari 2020.

Det inträffade innebär inte att kommunen har avskedat eller sagt upp Ludvig Olsson.

Inte betalat sjuklön

Arbetsdomstolen anser att det genom utredningen är klarlagt att kommunen, för sin del, avsett att Ludvig Olsson skulle ha upprepade tidsbegränsade anställningar, där varje arbetspass utgör en anställning. Detta framgår bland annat av kommunens svar på Ludvig Olssons sambos mejl, av att kommunen betalat semesterersättning vid varje löneutbetalning samt av att de tjänstgöringsrapporter som Ludvig Olsson fyllt i har haft rubriken ”korttidsanställda (inkallas vid behov)”. Såvitt framkommit har kommunen inte heller betalat sjuklön när Ludvig Olsson på grund av sjukdom inte kunnat arbeta ett planerat arbetspass.

En fråga är om kommunen inför att Ludvig Olsson började arbeta eller i vart fall inför att han skrev under – och därmed accepterade – det skriftliga anställningsavtalet, tillräcklig tydligt gjort klart sin uppfattning för honom. Det är ostridigt att Ludvig Olsson inte hade någon direkt kontakt med någon behörig företrädare för kommunen, vare sig innan han började arbeta eller innan det skriftliga anställningsavtalet en tid därefter skrevs under. I det skriftliga anställningsavtalet anges att Ludvig Olsson ska vara anställd ”vid varje tillfälle när särskild överenskommelse träffas”. Formuleringen ger starkt stöd för att avtalet var avsett att vara ett ramavtal som anger villkoren för de överenskommelser om tidsbegränsade anställningar som därefter skulle träffas.

Emellertid innehåller det skriftliga avtalet andra delar som är ägnade att skapa osäkerhet om vad avtalet innebär. Det har inte kryssats i om anställning enligt avtalet gäller tillsvidare eller är tidsbegränsad. Inget av de alternativ som anges under rubriken ”Grunden för tidsbegränsning” har kryssats i. Vidare anges ett startdatum för anställningen, men inte något slut-datum. Av skäl som framgår nedan behöver Arbetsdomstolen inte ta ställning till om kommunen genom det skriftliga anställningsavtalet tillräckligt tydligt upplyst Ludvig Olsson om att han skulle ha upprepade tidsbegrän-sade anställningar, där varje arbetspass utgör en anställning.

Angelägen

Av utredningen framgår att kommunen var angelägen om att lurblåsning skulle äga rum varje kväll året runt. Så har också, med få undantag, skett. Ludvig Olsson och en annan person har sinsemellan delat upp vem som skulle ansvara för lurblåsningen olika dagar. Kommunen har fullt ut accepterat detta förfarande och betalat dem lön för deras arbete. Det har inte förrän hösten 2019 förekommit några kontakter mellan kommunen och Ludvig Olsson om vilka dagar, perioder eller liknande som han skulle arbeta. Det har alltså inte, som det står i anställningsavtalet, ”vid varje tillfälle” träffats en ”särskild överenskommelse” när Ludvig Olsson ska arbeta. Inte heller har han, som det anges i tidrapporterna, ”inkallats” för att arbeta under bestämd tid.

Det finns inget i utredningen som visar att kommunen och Ludvig Olsson diskuterat frågan om han varit skyldig att arbeta vissa dagar eller i viss omfattning, eller om han fritt kunde avstå från att arbeta, utan att sätta annan sitt ställe. Den frågan har heller inte uppkommit i praktiken.

Kommunen har argumenterat för att parternas överenskommelse ska förstås som att Ludvig Olsson haft ett stående erbjudande att utföra arbete som tornväktare, vilket han har accepterat genom att vid varje särskilt tillfälle faktiskt utföra arbete. Därigenom har, enligt kommunen, ett nytt anställ-ningsavtal träffats för varje arbetspass.

Arbetsdomstolen kan inte godta kommunens uppfattning. Enligt domstolens mening kan det sätt på vilket Ludvig Olssons arbete anordnats inte uppfattas på annat sätt än att kommunen och Ludvig Olsson varit överens om att han mot betalning skulle ombesörja lurblåsning de kvällar i veckan som han och kollegan enats om. Denna överenskommelse har inte på något sätt varit begränsad i tiden, och har därför gällt tills vidare.

Varit tillsvidareanställd

Arbetsdomstolens slutsats är således att Ludvig Olsson varit anställd för att arbeta som tornväktare utan begränsning i tiden. Han har alltså varit anställd tills vidare.

Kommunen ska anses ha sagt upp Ludvig Olsson. För att en uppsägning på grund av arbetsbrist ska vara sakligt grundad krävs – som redan anförts – att arbetsgivarens fullföljt sin omplaceringsskyldig-het. Kommunen har inte utrett om det fanns möjligheter att omplacera Ludvig Olsson till annat arbete. Det är därför oklart om det funnits möjlighet att bereda honom annat arbete inom kommunen och kommunen har där-med inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Den bedömningen ändras inte av vad kommunen anfört om tornväktarsysslans särskilda karaktär och variationen i Ludvig Olssons arbetstid. Arbetsdomstolens slutsats är alltså att det inte funnits saklig grund för uppsägningen av Ludvig Olsson.

Får skadestånd

Arbetsdomstolen ogiltigförklarar uppsägningen av honom och förpliktar Ystads kommun betala allmänt skadestånd med 60 000 kronor till honom plus ytterligare 41 365 kronor. Kommunenhar inte varit skyldig att varsla sektionen enligt 30 § anställningsskyddslagen. Sektionens yrkande att kommunen ska betala ett allmänt skadestånd till sektionen, ska därför avslås. (Blendow Lexnova)

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/tornvaktaren-i-ystad-far-behalla-jobbet-efter-ad-dom/?utm_campaign=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis