Staden ska rädda världen

Vi är vana vid att höra att tredje världens megastäder med dess slum är tillhåll för misär, fattigdom och gangsters. Men det är fel, hävdar allt fler forskare. Det är i det som i dag ses som slum som basen för framtidens ekonomiska utveckling finns, även om många fortfarande fnyser och säger att det bara handlar om svartjobb och ”informell” ekonomi.
Storstäder är bra, säger forskarna Luis Bettencourt och Geoffrey West. Faktum är att ju större städerna blir desto bättre lever invånarna. De blir mer produktiva och innovativa, och de får högre löner samtidigt som de bidrar mindre till miljöförstöringen än folk på landsbygden eller i mindre städer. Det visar undersökningar av en rad storstäders utveckling. Och tänk på att det var i storstäderna i Europa som den industriella revolutionen startade, som kampen för sociala rättigheter fördes och demokratin och dess institutioner utvecklades – samma sak som nu händer i städer som Kairo och Tunis.
När en stad ökar sin befolkning till det dubbla ökar en rad parametrar
– som löner och patent per capita – med i snitt femton procent, visar statistiken. Men det visar sig också att andra parametrar minskar på motsvarande sätt. Att stadens invånarantal fördubblas innebär inte att det behövs dubbelt så många bensinstationer, gator, elledningar eller avloppsrör. Storstaden har med andra ord en rad skalfördelar. Ju större den är desto mer effektiv blir dess infrastruktur. Storstäder är miljövänliga.
Egentligen är det inte så konstigt. Det är lättare att sköta kollektivtrafik, fjärrvärmenät, sophantering och vatten- och elförsörjning effektivt i ett koncentrerat område än i ett utspritt. Och ju närmare folk har till arbetsplatser desto mindre kör de bil, vilket minskar både CO2-utsläppen och trafik­olyckorna. Vilket automatiskt leder till att invånarnas medellivslängd ökar.
– Utspridda städer kräver dyrbar infrastruktur, vilket är slöseri med både energi och tid, sa skyskrapeingenjören Kamran Moazami till Ny Teknik i en intervju 2004. Det gäller att utnyttja marken, förtäta bebyggelsen så att fler människor får plats på mindre yta. Bygger vi på höjden kan vi ersätta dyra och energislukande pendlartransporter med effektiva hissar.
Men blir det inte dyrt? undrar jag.
– Det finns faktorer som väger upp de ökade byggkostnaderna. Dels går det åt mindre tomtmark, dels reduceras kostnader per kvadratmeter byggnadsyta i en hög byggnad av skalfördelar – många likadana våningsplan sänker kostnaden. Men att bygga högre än 200 meter är inte ekonomiskt.
Nu kan man tycka att detta säkert är sant och bra för europeiska och amerikanska storstäder, som New York, San Francisco, London och Paris. Men det är ju i tredje världen som den verkligt stora urbaniserigen sker. Det är jättestäder som Lagos, Mexico City, Bombay och São Paulo som i dag växer helt utom kontroll.
Men jodå, säger forskarna. Storstädernas fördelar gäller även där. Folk höjer sin standard när de flyttar från landsbygden in till stan, även om det är till ruggiga kåkstäder och favelor. För varför skulle de annars flytta? Människor är faktiskt inte dumma!
Det handlar om storstadens sociala dynamik. Det är i de mänskliga kontakterna, i mötena, som grunden till affärstillfällen, utveckling och innovation finns, hävdar forskarna. Makthavarna måste bejaka denna utveckling i stället för att motarbeta den.
I många av tredje världens snabbt växande megastäder har myndigheterna länge försökt hejda inflyttningen. Man har varit på kollisionskurs med sina egna medborgare och med jämna mellanrum försökt schakta bort slummen med bulldozers.
– Idioti, säger ekonomen Robert Neuworth i sin nya bok ”Stealth of Nations”. Självklart vill ingen investera i en kåkstad som hotar att raseras av överheten i vilket ögonblick som helst. Men i favelorna i Rio de Janeiro och São Paulo gjorde de styrande för ett tiotal år sedan upp med invånarna. Folk tilläts stanna mot att de betalade en symbolisk summa i skatt. Resultatet blev att skjulen av plåt och kartong snabbt byggdes om till riktiga hus i armerad betong. Vatten och el drogs in permanent. Folk fick jobb, ekonomin blomstrade plötsligt.
– Hälften av världens ekonomiska tillväxt de närmaste femton åren kommer att ske i utvecklingsländernas megastäder. Världens ekonomiska centrum kommer att flyttas från den första till den tredje världen, även om två tredjedelar av arbetskraften fortfarande kommer att tillhöra den informella sektorn.