Ny forskning: LAS funkar inte i praktiken

Källa: nyhetsbrev Arbetsmarknadsnytt 2018.10.15

Det är näst intill omöjligt att säga upp medarbetare av personliga skäl. Därför skapar företagsledare arbetsbrist för att få möjlighet avsluta anställningar av personer som inte är lämpliga på arbetsplatsen. Det och mycket annat framkommer i en ny rapport från Ratio.

En ny rapport från Ratio, som presenterades på måndagen, söker svar på hur LAS påverkar företagen. Tolv företagsledare i medelstora företag intervjuas. Bilden som framkommer är att LAS inte bara är en ineffektiv lagstiftning, den leder också till betydande kostnader och stänger ute grupper från arbetsmarknaden som redan har svårt att komma in.

– Företagsledarna är överlag mycket måna om att de anställda ska ha ett rimligt rättsligt skydd för godtyckliga uppsägningar. Men den samstämmiga bilden är att lagen inte fungerar i praktiken. Turordningsreglerna upplevs stå i konflikt med möjligheten att behålla rätt kompetens. Men den fråga som upprör företagsledarna mest är den nästintill obefintliga möjligheten att avsluta anställningar av personliga skäl, säger sociologen Lotta Stern som är en av rapportförfattarna.

Ord står mot ord

Det är vid tillfällen då en person missköter sig, underlåter att utföra arbetsuppgifter eller ställer till oreda eller rädsla bland arbetskamraterna som det kan finnas skäl att åberopa ”personliga skäl” för en uppsägning. Men lagstiftningen faller på att det är näst intill omöjligt att leda detta i bevis, eftersom ord ofta står mot ord. Enligt rapporten kan det leda till att arbetsledare försöker hitta sätt att kringgå lagstiftningen för att ändå komma tillrätta med problemet.

– LAS skapar, snarare än förhindrar, omoraliskt beteende. Företagsledarna berättar att de är beredda att betala mycket, både pengar, tid och engagemang, för att skapa en omstrukturering som ska leda till att man kan avsluta anställningen på grund av arbetsbrist, säger Lotta Stern.

Dyrt att frångå turordningsreglerna

Det går alltså att frångå turordningsreglerna men det är mycket kostsamt för företaget. Men trots de höga kostnaderna väljer företagen att satsa på ett fungerande arbetslag än att låta någon arbeta kvar på en arbetsplats som anses olämplig.

– Berättelserna visar med all önskvärd tydlighet att företagen hellre satsar på drömlaget, och är beredda att betala dyrt för det, än att behålla personal som inte fungerar, säger Lotta Stern.

Sammantaget tycker Lotta Stern att studien leder till den oundvikliga frågan om i vilken utsträckning lagstiftningen i praktiken uppfyller sitt egentliga syfte. Särskilt eftersom den dessutom riskerar att stänga ute grupper från arbetsmarknaden, som redan har svårt att komma in.

Oförlåtande arbetsmarknad

– Las påverkar rekryteringsbeteendet hos de företagsledare vi har intervjuat. På grund av svårigheter att göra sig av med felrekryteringar som blir konsekvensen att man är väldigt noga med nyrekryteringar. Man undviker att anställa immigranter, ungdomar, långtidssjukskrivna, eller personer som är uppsagda av tidigare arbetsgivare. Det förstärker effekten av en oförlåtande arbetsmarknad, säger Lotta Stern.

De kostnader som förknippas med att avsluta icke önskvärda anställningar påverkar också i hög grad företagets utvecklingsmöjligheter, menar de intervjuade företagsledarna. Förutom kostnaderna går också mycket tid och engagemang till spillo som skulle kunna användas för att vidareutveckla företaget.

– Resurser som tas från att vidareutveckla företaget sänker så klart företagets produktivitet och LAS bidrar i hög grad till detta, säger Lotta Stern.

Extra svårt för mindre företag

I många, framför allt mindre, företag kan det vara svårt att lösa problemet med en arbetstagare som inte sköter sig. Företagen får därför dras med en situation där en anställd enbart innebär en kostnad.

– Teoretiskt är en tänkbar konsekvens av detta i längden en överbelastad och demoraliserad arbetskraft, samt en fastlåsning i en mindre kompetent arbetsstyrka, säger Lotta Stern.

Men hon vill också understryka företagarnas starka vilja att måna om sin personal. Det fanns enligt henne en överraskande stor vilja hos arbetsgivarna att personalen ska ha ett starkt rättsligt skydd mot orättvis behandling.

– Berättelserna visar glädjande nog på en stor vilja hos arbetsgivarna att måna om sin personal och att de ska ha rimligt skydd. Ofta tar det uppemot två år innan man vill ge upp en missbrukande person och de flesta arbetsgivare agerar i regel inte på misskötsel förrän andra medarbetare far illa. Företagsledare är också människor, så ur ett sociologiskt perspektiv är detta inte förvånande. Relationer mellan människor går utöver formella anställningskontrakt, avslutar Lotta Stern.