Skådespel om klimatet

Att överrätten skulle komma med detta besked var ingen större överraskning. I debatten om Preemraff har känslor tagit över och bilden av ökade klimatförsämrande utsläpp satts. Men verksamheten ingår i EU:s handel med utsläppsrätter och som professorn i energi och miljö, Christian Azar, konstaterat är bygget i Lysekil ”så sett ganska oproblematiskt”. Globalt sett sker ingen utsläppsökning i och med bygget. Tvärtom minskar antalet utsläppsrätter i EU varje år varför det blir dyrare att släppa ut växthusgaser. Med tanke på att miljöregler rent allmänt är strängare i Sverige finns det sämre platser än Brofjorden ur klimat- och natursynpunkt att lokalisera en nyetablering till.

Allt detta var regeringen naturligtvis medveten om. Men statsråden, de gröna, föll för frestelsen att vända sig mot den stora fossila industrin vid en av västkustens salta fjordar.

Egentligen borde i och med Mark- och miljööverdomstolens besked sista ordet nu vara sagt. Prövningen har fungerat som den ska. Ingen myndighet överklagade heller miljödomstolens avgörande. Det var miljöorganisationer som utnyttjade rätten att begära en ny prövning.

Men när regeringen tagit del av Mark -och miljödomstolens i Vänersborgs avgörande fattade den det unika beslutet att ta över prövningen av tillståndsansökan. Därför är domstolens beslut inget avgörande. Det är bara ett yttrande.

Så kan regeringen göra. Och så ska den kunna göra. Fast bara om den ”omedelbart” tar över målet som lagen stadgar. Den tidigare ordföranden i miljööverdomstolen Ulf Bjellås har ställt frågan om agerandet nu överhuvudtaget är rättsligt korrekt. Regeringen har alltså satt sig över en domstols beslut genom att under löpande process ändra beslutsgångarna.

Därmed skapas en ny juridisk praxis som ökar osäkerheten för andra investerare. Kommer regeringen även där upphäva domstolars beslut när det passar, det vill säga när de inte dömt i enlighet med den sittande regeringens vilja?

Regeringens motiv att föra beslutet till sig själv får i praktiken också underkänt av domstolen. Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) har som många andra hävdat att ett tillstånd till Preem skulle gå på tvärs med klimatlagen och Parisavtalet. Klimatlagen skulle således fungera som en slags grundlag som andra beslut prövades mot.

Det har emellertid aldrig varit tanken. Domstolen understryker med all önskvärd tydlighet att klimatlagen saknar rättsverkan och den påminner om att denna lag drevs igenom mot Lagrådets uttryckliga vilja. Att regeringsföreträdare i debatten återkommande hänvisar till en lag som inte är tillämplig är faktiskt anmärkningsvärt.

Det finns i gröna kretsar en minst sagt ambivalent inställning till domstolar.

När de inte dömer enligt den gröna linjen ska regeringen kunna överpröva dem. Men är regeringens politik inte tillräckligt grön ska den kunna prövas av domstolarna. Det är inget annat än att politisera rättsväsendet för egna syften. Och det är att stärka regeringsmakten. En juridifiering av miljöfrågan försvagar också gräsrotsengagemanget för den lokala miljön. Kampen flyttas från medlemmar till jurister.

Lysekil är ett exempel på hur symbolpolitik tar över klimatfrågan. Det är känslor mer än fakta. Det är ändamål som helgar medel. Men det är ingen politik för minskade globala utsläpp och det är samtidigt en linje som skapar dubier kring statsråds inställning till ett självständigt domstolsväsende.

https://nxt.barometern.se/ledare/skadespel-om-klimatet