Källa: nyhetsbrev fplus.se 2019.06.12
Hur kan det komma sig att ett hushåll med två genomsnittliga arbetarlöner betalar över 50 procent i skatt per år på sitt arbete? I en ny bok visar nationalekonomen Anders Bergeskog hur socialdemokratin byggde upp sin egen politiskt styrda välfärdsstat genom ett allt högre skatteuttag på medborgarnas arbete.
I debattboken, Sveriges väg till högskatteland – Utopi och verklighet under hundra år, beskriver Anders Bergeskog hur Sverige från 1870-talet byggde upp ett stort ekonomiskt välstånd. Bärande i den utvecklingen var en öppen, fri och internationellt sett framgångsrik marknadsmodell.
− Den växte fram ur den svenska uppfinningsrikedomen och företagsamheten. Detta var, och är fortfarande, grunden till det svenska välståndet.
”Välfärdsstaten var aldrig målet”
Men i och med att Socialdemokraterna tog den politiska makten i början av 1930-talet så påbörjades en ny era – välfärdsstatens. Den finansierades från dag ett av ett succesivt ökande skatteuttag.
En konsekvens av den kraftiga utbyggnaden av det offentliga var att sysselsättningen i den privata sektorn utvecklades svagt under 1900-talets senare hälft. Först år 2000 kom antalet sysselsatta i privat sektor åter upp i samma antal som 1950, skriver Bergeskog.
Kraftigt höjda skatter
Det var framför allt genom att höja skatterna på medborgarnas arbete som utbyggnaden av den offentliga sektorn kunde genomföras. Till exempel har den genomsnittliga kommunala inkomstskatten höjts från tio procent 1950 till dagens nivå på över 30 procent. Arbetsgivaravgiften, som är en indirekt och ofta dold skatt på arbete, var cirka tre procent i början på 1960-talet när den infördes. Idag är den drygt 31 procent.
Även de generella konsumtionsskatterna på varor och tjänster är indirekta och dolda skatter på arbete eftersom i all inkomst förr eller senare konsumeras. När de infördes 1960 handlade det om ca fyra procents konsumtionsskatt på varor. I dag handlar det om 25 procent på såväl varor som tjänster.
− Det har banat väg för den situation vi har i dag när större delen av skatten på arbete betalas in av någon annan än inkomsttagaren själv och dessutom benämns dessa skatter med andra namn. Det har medfört en brist på transparens när det gäller skatteuttaget som jag ser som en allvarlig brist i det demokratiska systemet.
− Om folk förstod det hur stor del av det som arbetsgivaren betalar man faktiskt avstår från och som går till skatt skulle vi nog ha en helt annan skattedebatt i Sverige, menar Anders Bergeskog.
Finns det andra exempel på hur Socialdemokratin knutit den politiska makten till sig?
−Ja, jag tycker att den solidariska lönepolitiken som utformades av LO-ekonomerna Rudolf Meidner och Gösta Rehn är ett bra exempel. I och med den knöt man stora grupper på arbetsmarknaden till sig, både de som hade arbete och de som förlorade det genom de politiska interventionerna, och båda grupperna blev på det sättet allt mer beroende av den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken.
Bergeskog pekar också på att Socialdemokraterna fortfarande använder sig av den logiken för att legitimera sin modell.
− När det gäller den offentliga sektorn så var det ju så sent som vid valet förra året som Socialdemokraterna hade ”det starka samhället” som huvudbudskap på sina valaffischer. Det syftar på en stark offentlig sektor som är politiskt styrd. Socialdemokraterna vill värna om det samhällssystem de under lång tid på egen hand byggt upp.
”Att alla ska ha det lika är inte omsorg”
En huvudkritik i boken är att systemet inte är uppbyggt för medborgare eller individer. Välfärdsstaten har vare sig förmåga, kapacitet eller intresse att vid alla lägen fylla den enskildes behov på det sätt som individen önskar eftersom vi alla är olika. Att möta individens behov är en annan sak än att individen ska anpassa sig till ett enhetligt utbud som politiken bestämt.
− Att begära att människor ska avstå från välfärd under förevändning att alla ska ha det lika är inte ett argument som visar omsorg om människor.
− Idag betalar ett till exempel ett hushåll med två genomsnittliga arbetarlöner närmare en halv miljon i skatt per år på sitt arbete. Att inte ens en arbetare får behålla hälften av sin inkomst i Sverige i dag är anmärkningsvärt, fortsätter Anders Bergeskog.
De senaste 15 åren har två borgerliga regeringar suttit vid makten. Varför har man inte ändrat på systemet och sänkt det totala skattetrycket mer än på marginalen?
− För att göra de förändringar som krävs för att komma tillrätta med dagens problem inom välfärden krävs politiker som inte bara ser och förstår symtomen men de bakomliggande orsakerna och som vågar tala om dem, som står för sina egna ideologiska värderingar och som förmår visa vägen mot en samhällsutveckling som bättre gynnar medborgarna.
− De senare generationer som växt upp med nuvarande system behöver också se att det fanns ett helt annat system för inte så länge sedan och förstå skillnaden.
Trots att Sverige fortfarande har ett högt skattetryck så har välfärden stora problem idag. Kommunerna larmar om stora underskott och många av välfärdens kärnkomponenter som sjukvård och skola har problem med att leverera den kvalitet som medborgarna efterfrågar.
Så hur ska vi komma till rätta med detta?
− Jag vill fokusera på de offentliga utgifterna och det totala skattetrycket. Ett högt skatteuttag och ett förhållningssätt till offentliga utgifter som om det inte vore medborgarnas tillgångar som används ser jag som problematiskt. Det flyttar makt från medborgarna till politiken och medför ett allt större beroende av politiska lösningar. Även offentligt finansierad men privat utförd välfärd är politiskt styrd.
− Men ett högt skattetryck minskar också tillväxten vilket i praktiken betyder att vi under lång tid avstått från levnadsstandard och välfärd som vi skulle kunna haft med ett lägre skattetryck. Och om vi inte har en ökande tillväxt och ett ökande välstånd så har vi inget mer att fördela. Det är ju grunden för all välfärd.
− Jag tror också att gemene man skulle ha större förtroende för samhällssystemet om man i större utsträckning fick möjlighet ta hand om sin egen välfärd, exempelvis sin pension, konstaterar Anders Bergeskog.
Men var det inte rätt att använda detta välstånd till att bygga upp en välfärdsstat?
− Välfärd kan ordnas på många olika sätt, men all välfärd har sin grund i ökade inkomster från arbete. Sedan kan välfärden ordnas genom ett eget sparande, eller inom familjen eller genom det civila samhället på olika sätt.
Anders Bergeskog menar vidare att välfärdsstaten redan från början hade starka ideologiska förtecken, till skillnad från den fria marknadsmodell som föregått den.
− Man måste förstå att välfärdsstaten aldrig var målet. När Socialdemokraterna på 1920-talet misslyckades med att socialisera näringslivet och produktionsmedlen koncentrerade man sig istället på produktionsresultaten. På så sätt kunde man sen genom att successivt höja skatterna skapa en egen politiskt styrd offentlig sektor där närmare hälften av alla sysselsatta i Sverige arbetade i slutet av 1900-talet.
https://www.fplus.se/forhallandet-sprack-darfor-far-foretagaren-inte-betalt-for-fakturan/a/Vbd7xp