Källa: nyhetsbrev fPlus 2019.02.17
Höghastighetstågen
Regeringens mångmiljardsatsning är dömd att misslyckas innan den ens har börjat, varnar ekonomiprofessorn Maria Börjesson. ”Visst kommer det att ge avkastning, men kostnaderna kommer alltid att vara gigantiskt mycket större”, säger hon till fPlus.
När varningsklockorna nu klämtar allt högre för en kommande lågkonjunktur, har den rödgröna regeringen, med stöd av Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet, åtagit sig Sveriges största infrastrukturinvestering i modern historia – 700 miljarder kronor på höghastighetståg. Målet är att kortare restider mellan Stockholm, Göteborg och Malmö ska skapa ”en tydlig överflyttning av resor från flyg till tåg”, skriver regeringen på sin hemsida.
Men redan nu spås projektet inte bli mer än ett prestigeprojekt med små tidsvinster, anser Maria Börjesson, professor i nationalekonomi med inriktning mot transporter, vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).
Hon menar att satsningen slår fel av två anledningar. Den ena utgår från ett samhällsekonomiskt perspektiv.
– Höghastighetstågen kommer i huvudsak att fokusera på långväga resande vilket är ett förhållandevis litet resande. Det flesta resor vi gör är regionalt och lokalt.
Berör inte alla
Hon lyfter exemplet med Stockholms tunnelbana där den dagliga trafiken är större än den årliga flygtrafiken mellan Göteborg och Stockholm.
– Höghastighetståg är väl bra för de som åker mellan storstäderna, ofta höginkomsttagare, som kommer att kunna resa snabbare. Men det är få personer på mindre orter och glesbygd som kommer att åka höghastighetståg. Visst kommer det att ge avkastning, men kostnaderna kommer alltid att vara gigantiskt mycket större, säger Börjesson.
Den andra anledningen är att de miljöpolitiska argumenten kommer att vara irrelevanta över tid.
– Det kan ta många decennier att hämta igen de enorma utsläppen av klimatgaser själva bygget ger upphov till, om det ens går överhuvud tagit, säger hon.
Som vanligt när det gäller infrastrukturprojekt handlar det om enorma tidsperioder. Därför är det förvånande att regeringen väljer att satsa mångmiljarder på ett projekt som utgår från en aktuell miljöpolitik med ett säkert utgångsdatum, enligt Börjesson.
– Det är konstigt att prata om klimatnyttan i tåg när hela transportsystemet är fossilfritt om 20–30 år. Tågen ska börja användas om 15-20 år och användas under de kommande 80 åren och då kommer kritiken mot fossildrivna transporter att vara passé. Då är det troligt att både flyg och bilar drivs av el, säger hon.
Felprioriterat område
Att regeringen väljer att tömma ladorna samtidigt som ekonomin bedöms växla ner är inte konstigt i sig. Men det är problematiskt att låsa in så mycket pengar på ett så felprioriterat område under så lång tid, anser Börjesson.
– Om det ska storsatsas på infrastruktur borde man främst använda dem för att lösa flaskhalsar i trafiktäta områden, att förbättra framkomligheten i glesbygden, eller att underlätta vardagen för vanligt folk som pendlar mellan arbete och bostad, säger hon.
Det finns också anledning att lägga stora offentliga resurser på att lösa klimatutmaningarna.
– Under så lång tid kommer elektrifiering och automatisering också behöva stöd – och det har mycket större potential att minska utsläppen och komma medborgare i hela landet till del.
https://www.fplus.se/700-miljarder-i-sjon-darfor-totalsagas-regeringens-prestigeprojekt/a/4dp9Q6