Källa: Dagens Juridik nyhetsbrev 2018-11-13
Polisen har rätt att bedriva spaning och filma besökare i domstol. Det slår JK fast som dock varnar för att verksamheten inte får gå så långt att det finns risk för att rätten till anonymitet för domstolsbesökare ”blir illusorisk”.
I samband med en häktningsförhandling i Västmanlands tingsrätt förra året filmade en spanare från polisen besökarna som ett led i förundersökningen.
Häktningsförhandlingen handlade om ett mordförsök och syftet med filmandet var att kunna identifiera personer som kunde kopplas till den misstänkte gärningsmannen.
Filmade mot entrén
Spanaren filmade med en handburen kamera från ett rum i tingsrätten och i riktning mot det allmänna utrymmet utanför tingsrätten entré.
Händelsen anmäldes av en man till Justitiekanslern. I sitt yttrande skriver Polismyndigheten att spaningsåtgärden ”framstår som försvarlig” till följd av sitt syfte.
Ingen lagreglering
Justitiekanslern Mari Heidenborg konstaterar nu att det i princip saknas ”uttrycklig lagreglering av polisens filmning i spaningssyfte”. JK skriver:
”Sådan fotografering och filmning måste dock vara förenlig med de allmänna bestämmelserna om polisens uppgifter i 2 § polislagen (1984:387), vilka bl.a. är att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal. ”Åtgärden måste vidare ske på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till dess syfte och övriga omständigheter (8 § polislagen).”
”Behovs- och proportionalitetsprinciperna i fråga om polisens verksamhet gäller oavsett om en åtgärd har författningsstöd eller inte (jfr prop. 2012/13:69 s. 31).”
Personuppgiftsbehandling
JK pekar också på att den personuppgiftsbehandling som filmningen ger upphov till måste vara förenlig med gällande rätt:
”Polisens behandling av personuppgifter vid brottsbekämpande verksamhet regleras i polisdatalagen (2010:361). Av 2 kap. 7 § andra punkten polisdatalagen framgår att personuppgifter får behandlas om det behövs för att utreda och beivra brott.”
JK konstaterar nu att det inte har framkommit någonting som tyder på att filmningen har inneburit ett ”betydande ingrepp” i någon enskilds privata sfär eller att personuppgiftsbehandlingen har skett i strid med lagen.
Rimlig avvägning
JK instämmer i Polismyndighetens bedömning om att man har gjort en ”rimlig avvägning mellan, å ena sidan, det brottsutredande syftet och, å andra sidan, den enskildes skydd mot att bli filmad”. Filmningen anses därmed ha varit ”proportionerlig” och något brott mot bestämmelserna om att lagra personuppgifter har inte heller begåtts.
Till sist betonar JK vikten av att det görs noggranna överväganden om lämpligheten av att filma i en domstols lokaler.
Rätt vara anonym
JK pekar på att den så kallade offentlighetsprincipen innebär en rättighet för alla att vara åhörare vid domstolsförhandlingar utan att behöva uppge sitt namn eller underkasta sig identitetskontroll och att detta har prövats tidigare av bland annat JO.
JK skriver:
”Det anonymitetsskydd som gäller för den som vill besöka en domstol ger anledning att särskilt understryka vikten av att det görs noggranna överväganden om lämpligheten av att filma i en domstols lokaler, så att rätten till anonymitet inte blir illusorisk.”