Mycket mer än bara en kniv

Upprinnelsen till den schweiziska armé­kniven är inte helt klarlagd men den mest spridda versionen är att Karl Elsener, tillverkare av kirurg­instrument och bestick, blev så upprörd över att den schweiziska arméns knivar var tyska att han beslöt sig för att skapa en egen modell: en schweizisk armé skulle ha schweiziska knivar! Till saken hör också att den existerande armékniven visserligen var robust men en rätt klumpig historia.

Det Elsener presenterade 1891 var emellertid så mycket mer än en kniv. Det var ett multifunktionsverktyg, 100 år innan termen uppfanns, med ….. 
ett knivblad, en skruvmejsel, en konservöppnare och en pryl infällda i ett trähandtag: Soldatkniven.

Men trots att den schweiziska armén försåg sina soldater med kniven var Elsener själv inte helt nöjd, och efter ytterligare fem år i fred och utvecklingsarbete presenterade han sin världsnyhet, en kniv med blad på båda sidor av handtagen som utnyttjade en gemensam fjädermekanism: Officerskniven. Konstruktionen tillät nu också fler blad och Elsener adderade ett mindre knivblad och en korkskruv till sin kniv.

Under 1900-talet har tillbehören sedan galopperat in mellan de röda handtagshalvorna, och schweizisk armékniv har blivit ett begrepp som man använder för att beskriva flerfunktionsföremål i största allmänhet. Förutom officersknivens sex ursprungsverktyg har kniven försetts med pincett, tandpetare, flasköppnare, skruvmejslar, nagelfil, sax, såg, fil, krok, förstoringsglas, kulspetspenna, fiskfjällare, hexnyckel, bits, nyckelkedja, digitalklocka, USB-minne, altimeter, LED-lampa, lasermått och MP3-spelare. Bland annat. Man har faktiskt tillverkat en kniv med samtliga 87 verktyg och 141 funktioner men den väger ett och ett halvt kilo och nyttan utanför Guinness Rekordbok får väl betraktas som begränsad.

I olika utföranden har kniven annars varit överallt: i rymden, på botten av Stilla havet, på toppen av Everest och på båda polerna. Den har också använts för akuttrakeatomier, amputationer, bloddränage och räddat folk ur brinnande hissar och bilar under vatten, och den har reparerat bilar, cyklar, bussar, syrgasmasker och rymdfarkoster. Och som om nyttoaspekten inte skulle vara nog är den schweiziska armékniven numera också representerad i Museum of Modern Arts designavdelning.

Men använder den schweiziska armén sina egna knivar? Jo, faktiskt. Man köper varje år in 50 000 exemplar av kniven. Det är två dagars produktion i fabriken. Resten, 5 450 000 knivar, går på export.
Någon har ifrågasatt lämpligheten i att som nation låta sig försvaras av en armé som har en korkskruv i sin utrustning. Men för det första är det inte korrekt, soldatkniven har fortfarande ingen korkskruv, det är det bara officerskniven som har, och för övrigt; en armé som inte varit i krig sedan 1815 – vad kan vara effektivare? I det avseendet är den schweiziska armén för övrigt bara slagen av en annan: den svenska. Vi har haft fred sedan 1814. Ett år längre än schweizarna. Men någon kniv har vi inte. 

Fakta Victorinox eller Wenger?